tisdag 1 december 2015

Totalvinnare CX cupen- onödigt spännande

The honey moon is over. Lite så kändes det inför helgens två avslutande cuptävlingar i Eskilstuna och Södertälje. Den efterlängtade leran och vattenpölarna fanns där, liksom regn och kyla. Vet inte om crossvädret slog till redan i Eksjö, men i helgen fanns det defenetivt där. Eftersom jag, på grund av en lätt överansträngd vad, missade tävlingarna i Eksjö var jag "tvungen" att ta mig i mål på dessa race för att få tillräckligt med poäng för en totalplacering.
Behövde också placera mig på pallen båda dagarna för att säkert vinna cupen. Det gjorde jag inte. Lördagens race kördes i mörker. Vilket speglade mitt resultat, benen tålde inte den höga farten som Ida Jansson, Ida Erngren och Saga Molin satte upp och jag blev fyra.
Ett resultat som gjorde söndagen onödigt spännande. För att vinna cupen krävdes minst 88 poäng vilket en andraplats ger och Ida Erngren fick inte komma etta.
Frågade Fredrik vad som behövdes för att vända surben till pangben. "Kolhydrater, ät godis". Hade inga winigum att tillgå men väl snabbmakaroner med ketchup. Det verkade fungera bra. Söndagens lopp kändes bättre, även om jag fick slita kunde kroppen hålla en hög fart längre än under lördagen. Slutade tvåa bakom Ida Jansson och vann cupen. Kul att kunna checka av ett av säsongens mål.
Tack till mina föräldrar som hjälp till med servie under helgen, nu har jag kört in bra rutiner att applicera på Fredrik när vi åker till Belgien om några veckor. Tack också till familjen Karlsson för boende och mat.

 Adam Johansson på AdaMedia hade som vanligt bra simultanförmåga, speaker och fotograf i Eskilstuna. 

Prispallen i totalen. Foto från Södertälje CK, som bjöd på en rolig bana där man på många partier tjänade på att vara explosiv och ha bra balans.

Livet på en pinne. Jag tackade mina föräldrar genom att snylta på deras matlåda, med elskåp som bord. 



tisdag 27 oktober 2015

Cyclocross SM

Sist jag tog en SM medalj var det under de svenska mästerskapen i CX på Stora Skuggan för två år sedan, då blev det silver. I lördags tog jag ett brons. Även om man inte ska se sig slagen på förhand tänkte jag att tredjeplatsen var den medalj det skulle vara möjligt att köra om. Vi var fem tjejer som jag trodde kunde fightas om bronset och så blev det. Efter en hårt öppning av Rissveds och Johansson drogs fältet ut ganska snabbt. Ett varv senare hade duon en lucka till mig och Ida Jansson. Vi körde ihop hela loppet, det var långt upp till täten men desto närmre till jagande Åsa Erlandsson och Ida Erngren. På sista varvet råkade Ida Jansson ut för växelhaveri och jag fick en lucka på ungefär tio sekunder, som jag kunde hålla och utöka till mållinjen. En medalj som var riktigt skön att kunna köra hem.

Till UCI loppet dagen efter kände jag mig återhämtad, men hade inte samma tryck i benen. Gjorde ändå ett bra lopp som jag är nöjd med. Kunde hänga på när Saga Molin kom i fatt, tyvärr krängde hon däck när vi hade ungefär två varv kvar. Jag orkade inte hålla farten själv och blev infångad av Ida Erngren, som drog riktigt starkt på platten. I ett lite teknsikare parti utnyttjade jag min fart och fick en lucka som höll i mål, vilket gav mig en fjärde plats.
Banorna var torra och lite hala i kurvorna, fortfarande inget lerrace. Än så länge ser CX säsongen ut att bli billig då dreven och kedjan inte slits så hårt i torrt väder..

Tack alla inblandade för två bra och roliga tävlingar. Nu är det lite lugnare till nästa cup i Eksjö om tre veckor.

Foto; Johan Magnusson.


/ Angelica

onsdag 14 oktober 2015

Två race- ingen cykeltvätt

Två cyclocrossrace och jag har inte behövt tvätta cykeln en enda gång. Egentligen har cykeln inte tvättats sedan jag och pappa körde intervaller vid Jarlstugan en frostig morgon förra tisdagen. Vackert väder, men ovanligt crossunderlag.
Helgens cuptävlingar ordnades på, för mig, två nya platser. Uppsalas bana var kort med mycket gräs och två långa springbackar. För långa enligt mig. Löpträning är något jag får börja köra för att undvika telefonstolpar varje gång det kommer en trapp eller slänt.
Västerås bjöd också på en lång backe, med sandunderlag för att säkerställa stumma ben. Banan var i övrigt väldigt rolig och vacker, vi cyklade kring en sjö som ramades in av höstens färger.
Helgens resultat blev en vinst och en andraplats. Vilket känns bra.
Nu väntar slagsmål mot tubjulen som (äntligen) är färdigbyggda. Bara limmningen kvar.. Något roligare som också väntar är cx sm nästa helg, kanske kan det komma ett väderomslag och som ger oss ett lerigt race.

Löpbacke i Uppsala. Foto; Göran Eriksson.


Telefonstolpar och sand i Västerås. Foto; Göran Eriksson.

fredag 9 oktober 2015

In i dimman, bildligt och bokstavligt

Förra helgen tog mina ben time out, två dagar med cx tävlande följt av en vecka med nya styrkeövningar gjorde sitt.
  Jag och min släkt firada mina morföräldrars födelsedagar med en helg i Sälen. Cyklarna följde med. Pappa, Erika, jag och Conny fick några fina timmar på ett soligt och nästan vindstilla fjäll. Dock var mina ben tvärslut. Jag gnällde. Erika skällde.
"I sommras när du var skadad fick inte jag eller Fredrik säga att vi var helt slut efter ett pass eftersom du inte kunde träna. Var glad att du kan bli trött i benen nu."
Medlidande? Det får jag nog fortsätta leta efter. Eller sluta gnälla och vara glad att kroppen fungerar.

Dagen efter solskensturen gick vi den asfalterade gångvägen upp på fjället vid Högfjällshotellet. Rätt in i dimman. Det kändes som vi var ensamma kvar i världen, lite som i filmerna där resten av befolkningen dött ut och allt är grått. Det enda som finns kvar är en hjälte, några att rädda och hemska framtidsmonster.
Efter en timme kom solen. Och några andra vandrare, skönt att verkligheten inte var som på film.

För att göra en fin övergång från bättre väder till bättre ben så gjorde en helg i Sälen gott för tröttheten. Denna vecka har jag tränat normalt och i morgon väntar cx tävling i Uppsala.


/ Angelica



måndag 28 september 2015

Medvind var det här

Ett säkert tecken på för lite bloggande är när lösenordet till inloggningen glöms bort. Men efter att provat fem olika variander kom jag i allfall in på blogger.com.
Det är lättare att skriva i medvind än motvind. Nu verkar det äntligen blåsa åt rätt håll och det känns roligt att fylla internet med ord, speciellt efter helgens två cyclocrosstävlingar i Slottskogen som jag vann. Det är alltid kul att vinna. Det har länge varit målsättningen när jag stått på startlinjen, men med skadorna kom också lite vishet, priot nu ligger istället på att kroppen ska kännas stark.
Det gjorde den i helgen vilket speglade av sig i resultatlistan. Nu är jag inne i fas "fyra" i min rehabträning som egentligen är förebyggande träning med allmäna övningar för cyklister. Nu siktar jag på att det fungerar så träningen får flyta på. Lika så tävlandet. Med resultat att det blir fler blogginlägg och mindre hjärnsläpp vid inloggningen.






tisdag 4 augusti 2015

Världsmästarträning

Dagens tröskelintervaller kördes med Sam och Martin från Thule Adventure Racing Team upp vid Skatås masten. 6 stycken typ 8 minutare vart det. Riktigt kul och köra tillsammans med några av världens snabbaste multisportare!

måndag 27 juli 2015

Återhämtning

Igår blev det en 4e plats på Engelbrektsturen. Riktigt nöj med prestationen då jag punkade, slängde in en slang, bytte hjul och ändå lyckades klättra tillbaka till 4e platsen.

Idag vart det ett Mycket trevligt återhämtningspass med Göteborgs CKs finesst Fredrick Granat och Rikard Falksten. Rulltur med fin fin stig i Skatås. Kaffe och Rikards hembakade muffins var kronan på verket!

Kvalitetscykling!

söndag 19 juli 2015

Mountainbike SM

Det är najs med handbyggda mountainbike spår. Hestra och skidbacken i Isaberg bjöd på en sjukt rolig bana och jobbig. Publiken och speakern gjorde dagen betydligt enklare. Slutade 8a efter mycket slit, lämnar djupare reflektioner kring loppet förutom att det krävs betydligt mer riktade intervaller för att ha chans och eventuellt plocka medalj. Martin Eriksson i teamet kom 7a. Riktigt mäktigt att han äntligen fick till det! Riktigt bra startfält där Calle Friberg, Emil Lindgren och Matthias Wengelin la beslag på topp tre. Nu är det nya tag till kommande långlopp. Kändes som ett internationellt lopp med alla som var där och hejade. Riktigt motiverande!

Fredrik

torsdag 16 juli 2015

Mariestad 60 år

Hade en plan att hinna med och åka ner till SM banan och köra några varv och distans några timmar och sen åka upp och fira mamma som fyller 60. Vart istället en tur direkt till Mariestad där familjen stannar på sin seglarsemester. Perfekt tömningspass. 205km på 6:30 med Scott Scalen. Fint väder, medvind och några väggningar så var det en fin äventyrscykling.

måndag 13 juli 2015

Göteborg

Äntligen hemma efter sjukt mycket resande och det senaste en massa packande. Skall inte va sån men det är skönt att komma hem och dova i den egna sängen. Kan bero på två nätter i tält...

Jobbar delar av denna veckan och laddar för SM i Isaberg till helgen.

Idag paddlade vi i Delsjön och körde lite bål. Riktigt skönt att variera från cyklingen.

Igår var det dirt och packnings VM. Allt kom med tillslut men satt långt inne.

fredag 10 juli 2015

Into the wild

Kånkat runt på tält o sovsäck nu i tre veckor då måste vi använda det. Det blir extrem tältning i Gustafs utanför Säter. Finns säkert både ekorrar och rådjur i närheten.

Fredrik

onsdag 8 juli 2015

Dagens slutsats


"Det bästa med att det ska regn lika mycket hela dagen är att man kan träna när som helst, det spelar ingen roll för man blir lika blöt ändå", Fredriks slutsats efter att ha granskat både SMHI och YR hela förmiddagen.
Fast som mamma alltid säger är det alltid lite ljusare i horisonten, det slutar nog renga snart..
Nu är vi i Smedjebacken och ja, väntar på att det ska sluta regna så vi kan gå på dass utan att bli dränkta, väntar på att regnkläderna ska packas upp så vi kan träna, väntar på att någon ska få tummen ur och göra upp en eld i öppna spisen.
Mitt i all väntan lever våra dåliga fikakaraktärer loppan på gårdagens fynd från Delicatooutleten i Insjön.

Nu är ju inte regn något nytt och vi har haft de väldigt varmt och soligt i Vikarbyn förra veckan. Mörksuggan kördes i värme, trots lovord om väta. Fredrik och Lars fick till ett bra lopp och tog de första två pallplaceringarna, verkligen kul. Jag hade en tung dag på alla fronter, kunde inte hänga med en endaste klunga. Tänkte åka igenom loppet som träning men i Östbjörka fick jag lägga ner den idén med. Tråkigt men det kan inte gå bra jämnt.
Igår fick vi fincykling i Leksand med Johan, följt av lunch och lek hos mina kusiner.
Så det gör väl inget att det är grått idag, kanske händer det något spännande ändå, varmvattenkranen i köket behöver en ny "ratt" och golven skuras.


Båten behöver nog ösas snart..


Äntligen ett besök på outleten.




tisdag 30 juni 2015

Favroitsysslan alla dagar

De senaste veckorna har inte varit allt för jävliga, kan man göra något roligare än att cykla i skogen? Behöver inte fundera särskilt länge för att komma fram till att nej, det finns inget roligare. Inte för att jag gör så mycket tråkigt de timmar jag inte sitter på sadeln, första platsen står sig bra i hård konkurrens.
Ska man ändå cykla och träna kan man lika gärna göra det i fin och underhållande terräng. För några veckor sedan cyklade jag i Oslo. En storstad extremt lämpat för mountainbike. Bara en sådan sak som att cyklister får ta med sin cykel på tunnelbanan upp till Holmenkollen, för att sedan gasa nedför tekniska stigar en hel dag för 90 kronor, vart hittar man det? Inte i Göteborg eller Stockholm i allafall. Visserligen finns där inga berg att åka tunnelbana uppför. Och Göteborg har ingen tunnelbanan, men ändå. Fanns det skulle man garanterat bli avslängd med cykeln före.

Den gågna veckan har vi spenderat i Åre för diverse aktiviteter. Fredrik körde multisporttävlingen Åre Extreme Challange, liksom min far och hans kompis. Jag har kombinerat fincykel med jobb och mera fincykel. Dessutom har vi hunnit umgås med vänner och familj, några bosatta i Åre, resten här på semester.
Kommande dagar tar vi oss an Rättviksskogarnas stigar. På söndag är det dags för Mörksuggejakten, kanske det race jag mest kan kalla för hemmatävling. Oavsett formstatus och placering ska det bli kul att köra i hemmaterrängen och senast jag kollade var vi över 13 startande i damklassen. En bra fortsättning på två roliga cykelveckor.

Full fart ner..


..och "Trikken" upp.


Spångcykling i Åre.


Mitt favoritcykelsällskap nummer två..


..och nummer ett.


Erika och Louise, perfekt sällskap i Downhillspåren.


Fredrik innan start till ÅHEC.


Påväg till växling som 25:e man för att sedan sluta sjua i mål.


Rättviksgubbarna tog sig i mål med humöret och hälsan i behåll.

/ Angelica


torsdag 18 juni 2015

Åre

Äntligen tillbaka i Åre. Kom upp precis till Åre för bra träning och lite multisport.

Höga förväntningar på massa roliga stigar med bra cykling!

onsdag 17 juni 2015

Göteborg

Det är sjukt kul med alla olika träningsgrupper som finns runt om i Göteborg. Gemensam Mtb träning i Ängårdsbergen var det igår. Avstod intervallerna för att få en extra vilodag. Men de andra körde hårt.

fredag 12 juni 2015

Lida Loop- egen start igen

Recension av start 20 minuter före övriga;

I Lida Loop i söndags startade damer elit 20 minuter före övriga klasser. Trodde på förhand att det skulle bli tight med tid och trångt för killarna att komma förbi i skogen. Innan varvning ut på loop tre  kom herrtäten ifatt mig och Åsa. Upplevde inte att vi eller dem blev hindrade. Sedan passerade det herrar med ojämna mellanrum. Även om det gick bra nu är risken för incidenter större än om vi hade startat 40 minuter före och hunnit gå i mål. Det jag under slutet av loppet var mest orolig för var att bli ifattåkt av en konkurrent som hängt på en klunga med passerande killar. 
Så heller 20 minuter innan än samtidigt, men helst 40 minuter före övriga. För som i Falun var det kul att hjälpas åt med farthållning i klunga och loppet blev "lugnare".

Tävlingen gick över mina förväntningar igen, kanske ska höja dem lite? Det fick fort från start, Emmy satte tempot och vi var ganska snabbt tre cyklister, jag, Emmy och Åsa. Tyvärr hoppade Emmys kedja av på första stigpartiet så jag och Åsa fick fortsätta att växeldra själva för att hålla avståndet till övriga. Inför varvning och spurtpriset ville jag vara först och lyckades få en liten lucka i skogen. Sedan "väntade" jag in Åsa och vi hade fortsatt sällskap. Dock började mina ben bli rejält slitna. I backen till varvning två vart farten för hög, men efter spurtpriset hade vi åter sällskap. Sedan var det bita i gånger 10 som gällde för att Åsa inte skulle få lucka i de kommande backarna. Tillslut räckte inte viljan till, (kraften var borta sedan några mil) och jag kunde inte täppa luckan Åsa fick i en backe i början på loop tre. De sista femton ägnade jag mig åt att försöka hålla farten på platten och krypa uppför backarna. Tappade mycket tid på Åsa men höll trean Carolin Holmqvist bakom mig. 

En bra dag för mig, och en bra dag för Fredrik som vann. I det stora hela en kul helg. Vi bodde hos Fredriks kompis Per och under lördagen pasasde vi på att hänga med vänner. Nu är jag i Oslo, hälsar på Erika och dricker gratiskaffe. 


Fredrik i ledning. Foto; David Söderblom.

Stigpartiet innan varvning, loop ett. Foto; lidaloop.se


Starten. Foto; Göran Johansson.

onsdag 3 juni 2015

Långa Lugnet- egen start för damerna

Egen start för damerna i långlopp eller inte? Jag har alltid velat prova, framför allt i lopp som Cykelvasan där det är relativt många anmälda i damer elit. Nu i helgen kördes Långa Lugnet som vågade testa konceptet. Alla damer i tävlingsklass startade en timme innan herrarna och motionärerna.
När jag i efterhand fick frågan vad den största skillnaden var i att starta alla samtidigt, mot att starta själva, blev svaret lugnet. Känslan av hets och att ständigt var på tårna som i vanliga fall brukar vara där fanns inte. Visst, eftersom det i vanliga fall inte är 15 startande i damer elit, har vi stor nytta av all draghjälp från herrarna i veteranklasserna. Men det är också väldigt hetsigt. Inför varje stigparti måste man vara med för att hålla ryggen på konkurrenterna i samma klunga, se till att ingen annan kommer emellan. Lika så i starten, det är ett väldigt kryssande och många igångdrag för att hålla position. Såklart lika för alla och inga jätteproblem, men det var känslan av ett sorts lugn som först slog mig i frågan om skillnaden.

Sedan var det kul. Från start var jag med i en grupp på fem cyklister, som emellanåt hjälptes åt att dra. (Jag tror att klungkörning kommer fungera bättre efterhand när vi fått mer vana.) Efter någon mil kunde gruppen komma ifatt en tjej som tappat huvudklungan vilket kändes kul. Det gick också att åka mer taktiskt, även om jag var för trött och mest fick försöka hänga med denna gång, men det var ändå kul att se vem som var starkt respektive lite svagare på olika partier. 

Vet inte hur de andra cyklisterna upplevde loppet. Tror att vi sex cyklister var de enda i damer elit som åkte i en klunga. ( Som efterhand blev mindre och löstes upp.) Hörde av några damer veteraner att herrar elit kommit ifatt och att det var rädda för att vara ivägen.

Jag hoppas att konceptet får utvecklas och att arrangörer vågar prova olika varianter av damernas start över några år och komma fram till vad som är bäst för de flesta. Är det att återgå till att alla kör samtidigt har man i allfall försökt. 

En lösning på att herrar elit inte ska komma ifatt damer veteraner är att herr eliten startar allra först, följt av damerelit och eventuellt damer veteraner om de vill. Då behöver herrarna inte komma ifatt, plus att publiken kanske hunnit komma till målområdet istället för att vara kvar längs banan och langa/ hejja på herrarna.

Till Lida Loop i helgen startar damer elit 20 minuter före resten. Ett koncept som kan fungera. Men jag tror det är lite snävt med tid. Ganska vanligt är att damsegraren är cirka 20 minuter efter första herren. Risk är då att herrarna kommer ifatt precis innan mål. En annan nackdel är tjejer som tappat på de framför kan ta rygg på en kille som kommer ifatt och på så vis ta igen tappade placeringar. 
Men det kan fungera, som sagt tycker jag det är bra att testa olika koncept för att komma fram till en lösning.


Tävlingen i Falun då? Den gick 100 gånger bättre än jag förväntade mig. Både distansen och tävlingstiden var längre än jag fått ihop under något träningspass. Efter första rundan tappade min grupp Felicia Ferner som punkterade, en bit in på andra loopen åkte Linn Gustafsson ifrån mig och Sandra Backman. Den senare fick jag en lucka till inför sista varvningen. Inne på skidspåren kom hon dock ifatt och med en mil kvar fick jag ge mig. Felicia som bytt hjul körde väldigt starkt kom ifatt och om de sista milen. I mål var jag sexa, den mesta av tiden till de två närmaste tappade jag sista milen.
Åkte omkring och var väldigt nöjd med mig själv, att jag orkade så bra. Dock är inte återhämtningshastigheten var den en gång varit.. Ska köra intervaller idag för att se om benen fortfarande är komiga, eller om det bara är hjärnan som är seg.

/ Angelica
Erika fotade mig och mamma innan start.

Startbacken, bild tagen från Happy MTB; http://happymtb.org/2015/06/01/gratis-bilder-fran-langa-lugnet-2015/



fredag 22 maj 2015

Tävling och träningstävling

Här både tävlas det och träningtävlas det. Igår körde vi Activitus Sport Clubs öppna KM i Skatås. Banan var väldigt bra, bara några procent bestod av grusväg. Ingen lång backe fanns men det gick hela tiden upp och ned, vilket gjorde mina ben trötta efter två av fyra varv. Fick då släppa min jakt på Thor från Void, som låg närmast framför. Fredrik vann herrklassen och kom ifatt mig på sista varvet.
Det här med korta backar som blir långa ändå uplevde jag också förra lördagen under Swe cup i Huskvarna. Efter att ha kollat in höjdmeterantalet antog jag att banan skulle gå några vändor upp och ner för hela slalombacken. Nu "nöjde" arrangören sig med halva stigningen. Otrolig tur för mig, vet inte om jag hade kommit upp annars. Även denna bana var väldigt rolig och mycket MTB, flera ställen hade både a,b och c linjer. Loppet gick bättre än jag tänkt, blev varken sist eller varvad och det var kul att tävla igen.
Mina skadeproblem höll sig i relativt bra skick i Huskvarna och dagarna efteråt kännes helt okej, dock gick det inte lika bra under gårdagens race. Men det känns ändå bra idag. Hej och hå.

Nu laddar vi för att hejja på några vänner som springer Göteborgsvarvet i morgon.


onsdag 13 maj 2015

Språkresan

Efter att ha pratat tyska, engelska, svenska och lite norska, langat/ åkt EM och skottat mil efter mil på autobahn är vi hemma i Göteborg. Möttes av en ny och säker ytterdörr och fler dammråttor än när vi lämnade lägenhten.
Resan till Tyskland var bra på alla sätt och vis. Som sagt fick vi prata mycket tyska, cykla bland alper och titta på kor. Väldigt nyfikna kor. När jag gick nära för att fota kom de glatt skuttandes och ställde upp sig på rad. Så stod de snällt tills en tant med hund gick förbi, då var jag inte intressant längre.

Efter Stiefenhofen åkte vi till Singen, där tyskan kompletterades med engelska och svorska. Omställningen var dock knepig. Jag och Fredrik gjorde sällskap med norska landslaget. ( Tack för hjälp med lagning och lån av Karchertvätt.)
När förbundskaptenen pratade var jag inställd på att lyssna på tyska och förstod inte alls vad som sades. Hade helst svarat på tyska, men kom på att han nog uppskattade svar på svenska.

Fredrik åkte EM, jag såg till att han åt och sov. (Ingen skillnad mot hemma egentligen..) Nu laddar vi för helgens tävlingar. Fredrik åker i Vårgårda på söndag. Jag tänker så långt åka i Husqvarna på lördag. Även om höjdmeterna är många är distansen kort och jag måste ju börja i någon ände. Mitt mål är att bli trött och inte varvad. Allt där emellan är bonus.





onsdag 6 maj 2015

Får korna mjölksyra här?

Tillbaka till brottsplatsen, Stiefenhofen i södra Tyskland och inhysta hos familjen Weh. Vi bodde här under vår tävlingsresa 2012 och har länge velat åka tillbaka och cykla bland kohagar och alptoppar. Fredrik laddar för EM på söndag och har kört några längre pass till bland annat Österrike, ett stenkast från vårt boende. Jag får nöja mig med den cykling kroppen tål, det vill säga inte så mycket som hjärnan vill ha. Men tröstar mig med att mina cykeldagar är fler än de Fredrik fick under senaste besöket, den mesta av hans tid spenderades på Lindenbergs Rotes Kreus.

Nu är vi lämnat västkusten fanns förhoppningar om att inte behöva drunkna i dåliga Göteborgsvitsar. Men det sket sig redan under vårt första cykelpass. Vi han inte många meter innan Fredrik levererade. Efter att ha passerat en kohage med många höjdmeter på liten yta hör jag en vits av Göteborgskvalité från mitt sällskap;
"Får kor mer mjölksyra här, eftersom de går i så branta backar."
Dock verkar Fredrik väldigt nöjd med vitsen, det har inte kommit några fler på hela veckan.

Idag väntar cykel i regn och en fika hos familjen Weh, som i vanlig ordning tagit väl hand om oss. Funderar på om det beror på att vi är utländska gäster, eller om de tar lika väl hand om alla. Både nu och 2012 fick vi väldigt mycket hjälp från både famljen Weh och deras kompisar Grath. Kanske ser vi sympatiska ut, Göteborgsvitsar gör sig som tur är inte så bra på vår skoltyska..


I måndags fick vi en guidad tur på Simon och Raphael Wehs mountainbikebana med handbyggda stigar. Tip top.


Simon och Fredrik testade hur lång tid ett varv tog.

Raphael mot banans mål.



/ Angelica