Fredrik och Angelica: Får korna mjölksyra här?

Tillbaka till brottsplatsen, Stiefenhofen i södra Tyskland och inhysta hos familjen Weh. Vi bodde här under vår tävlingsresa 2012 och har länge velat åka tillbaka och cykla bland kohagar och alptoppar. Fredrik laddar för EM på söndag och har kört några längre pass till bland annat Österrike, ett stenkast från vårt boende. Jag får nöja mig med den cykling kroppen tål, det vill säga inte så mycket som hjärnan vill ha. Men tröstar mig med att mina cykeldagar är fler än de Fredrik fick under senaste besöket, den mesta av hans tid spenderades på Lindenbergs Rotes Kreus.

Nu är vi lämnat västkusten fanns förhoppningar om att inte behöva drunkna i dåliga Göteborgsvitsar. Men det sket sig redan under vårt första cykelpass. Vi han inte många meter innan Fredrik levererade. Efter att ha passerat en kohage med många höjdmeter på liten yta hör jag en vits av Göteborgskvalité från mitt sällskap;
"Får kor mer mjölksyra här, eftersom de går i så branta backar."
Dock verkar Fredrik väldigt nöjd med vitsen, det har inte kommit några fler på hela veckan.

Idag väntar cykel i regn och en fika hos familjen Weh, som i vanlig ordning tagit väl hand om oss. Funderar på om det beror på att vi är utländska gäster, eller om de tar lika väl hand om alla. Både nu och 2012 fick vi väldigt mycket hjälp från både famljen Weh och deras kompisar Grath. Kanske ser vi sympatiska ut, Göteborgsvitsar gör sig som tur är inte så bra på vår skoltyska..