Sista rycket på Bockstensturen

Bockstensturen kan ha varit det jobbigaste jag gjort i år. Starten gick. Jennie Stenerhag åkte ifrån mig. Sandra Salinger kom i fatt. I första backen gick jag ifrån och trodde att bara jag bet i kunde jag säkra min andra plats i loppet och i cupen. Krampkänningar  med 50 kilometer kvar kändes stabilt också. Jag slet och bet i. Lyckades hålla rulle när någon åkte förbi ett tag. Fick släppa, ta rulle på nästa en bit. Mitt mål var en mil kvar skylten. Jag skulle slita mig dit och sedan få "rulla" i mål. Vände mig om innan vi gick in på stigen och fick se Sandra Salinger som var påväg i fatt. Tänkte att det inte kan vara sant, jag orkar inte en meter till och hänga på till en eventuell spurt lät som döden. Min enda chans var att rycka direkt för att Sandra eventuellt skulle "fastna" bakom de två killarna som var mellan oss då de var smalt och inte så stora möjligheter att köra om. På något vis funkade taktiken, ända tills man åker av bron mot målrakan. Då var Sandra plötsligt bakom mig igen. Men jag lyckades vara före i mål och blev tvåa i loppet och i totalen. Veckans guldmedalj till mina ben som fungerade lite extra när det behövdes. Annars hade det blivit en tråkig fjärde plats i cupen.

Fredrik åkte också, första tävlingen sedan han testade gräskvaliten i Norge, och slutade tia.

Tack för superlagning av Bleckurs, Edin plus Bertil.

foto: Per Kumlin