Sjukrapport

Det här var inte riktigt planerat. 4 cm långt och 1,5 cm djupt. Det var ett hål in i knät. Feber i natt och en smärta som inte är av denna värld. Benet går och böja ca 3 cm innan det är stopp. 

Eftersom det var så brutalt kallt kände jag inget, alternativt att adrenalinet och placeringen gjorde att det gick och fortsätta. 

Efter målgång cyklade jag till sjukstugan ca 200 meter bort. De ringde direkt en ambulans och inom 40 min låg jag på en brits där läkaren satt och pillade ut jord ur jaket. Inom 1,5 h hade vi sytt ihop såret. 

Benet stelnade till på kvällen och inatt har det gjort ont om vart annat.

Ibland har man tur!!

Våra hyresvärder är tydligen änglar på fritiden och skjutsade in mig till deras husläkare. Läkaren skakade på huvudet och tyckte det var tråkigt att det sytt ihop jacket utan att ta bort all smuts.

Läkaren frågade lite vad jag jobbade med, levde av och för osv. Berättade att det här med mtb och världscupen och tillvaron med jobb som är allt annat än 7 till 16 tycker jag är skitkul. Han hade själv barn som tävlingsåker alpint på hög nivå i Tyskland. Han förstod mitt dilemma att vara skadad men ändå behöva/ vilja prestera.

Fick en fin remiss till kirurgen imorrn tisdag. Vi får se vad de säger.

Grymt tack till Familjen Weh som roddar och pysslar om oss som vi vore deras egna barn. Läkaren i Oberstaufen som fattat grejen och med sin professionalism skickar vidare mig till riktigt folk. 

Resesällskapet Angelica är en diamant bland guld som nu några dagar får dra ett större lass.

Detta är en del av tävlingen och utmaningen och vi får se vart det landar. Knät får bli bra så hoppas jag kunna tävla snart igen.

Fredrik