Fight fire with fire

Distans på schemat idag. Tagit det lugnt en vecka nu. Jobbade mellan 8:30 och 12:30 och kom från jobbet vid ungefär kl 13. Körde i medvinden väster ut  till Puerto Rico och Puerto de Mogan. Strax efter Mogan tog jag vägen mot San Nicolas och fortsatte ut till kusten till Puerto de la Aldea. Träffade ett engelskt par som fotograferade allt o alla. Fick deras mail så skulle de skicka över lite bilder sen. Än så länge har turen varit ganska behaglig. Lite svettig uppför men ok. Sen gick det åt helvete. Tappade räkningen hur många gånger jag väggade mellan San Nicolas, via väg GC606 till Ayacata. Fingrade på min sista chokladkaka medan jag vinglade uppåt. I San Bartalome gjorde jag dagskassan hos en av krögarna genom diverse snask o cola. Nu började det skymma och mörkt blir det på ett ögonblick. I mitt något tillfrisknande tillstånd slår jag följe med en bil ner som lyser upp vägen för mig. Bäckmörkt och utan belysning slirar vi ner för berget. Märker att bilen håller en ganska behaglig hastighet och det visar sig att de väntar på mig med jämna mellanrum när det börjar gå uppför mellan San Bartalome och Playa Ingles, strax efter Fataga. Hur ofta händer det att bilarna hjälper en ner. Nästan fullmåne också så en av de absolut häftigaste cykelturerna på länge. 5:20 på klockan, 135 km, typ 3100 höjdmeter och en medeleffekt på 255w. Läste på Dr Larsens blogg för några dagar sedan om några hjältar som kan det där med att vägga. (För övrigt där ifrån jag snott överskriften på något gammalt inlägg för längesedan.) I jämförelse med mitt pass idag så var jag på min höjd lite svettig. Inlägget var den 6/11. Imorrn blir det en ny vansinnesrunda. Hur mår knät då? Jovars! //Fredrik