Rullskidsintervaller

Igår ville jag tydligen kolla om armarna och bålen visste att de levde. Jag gjorde något som inte varit vanligt förekommande i min vardag sedan skidgymtiden. Rullskidsintervaller. Hade läst på IK Sterns hemsida att de kör gemensamma pass på torsdagar.

Då jag inte åkt rullskidor på länge såg jag framför mig samma scenario som utspelade sig på IK Jarls elljuspår en höstkväll för länge sedan.

Jag var kanske tio år och gjorde premiär på klubbens barmarksträning. Passet hade säkert blivit jättebra. Om jag varit fem år äldre eller en supertalang. Jag hängde med gruppen bra så länge jag gav allt. Och det var väl okej. Sedan ökade alla plötsligt farten och eftersom jag varken var fem år äldre eller en supertalang blev jag skapligt avhängd. Min maxfart var tydligen deras uppvärmningsfart..

Så tänkte jag att det skulle bli i går. Ett gäng vältränade Vasaloppsveteraner med tävlingshjul som emellanåt skulle få vänta på någon envis tjej som trodde att gamla meriter sitter i.

Nu gick det hela bra. Ik Sternarna var visserligen både vältränade och starka. Men jag hängde med och så länge ( vilket aldrig kan bli länge i Göteborg) det lutade uppför var jag långt ifrån sist. Ett kul pass som känns i armar och höftböjare idag. 

Hoppas bota det hela med fikabröd på Erikas jobb. Hälsar på i Oslo i helgen och har blivit lovad både fika och hela Holmenkollen på cykel.

/ Angelica 

Rätt syster, fel berg.

Sen sist

Goddag goddag. Här härjar livet härjar på som vanligt. Jag har gjort både nya och gamla saker, Fredrik bara gamla.
För några veckor sedan seglade vi med Marcus Nyström. Det gick ungefär till så att jag skötte rodret och med jämna mellanrum i panik frågade hur jag skulle göra nu när båten låg på högkant. Proffseglarna satt avslappnat och diskuterade något och verkade inte förstå att situationen kanske var lite farlig. (I allafall för mig..)

Förra veckan åkte vi världscupen i Norge. Våra familjer var där och hejjade, det blev en riktigt kul helg. Farmor och farfar fick eskorteras ner från fjället av tävlingsledaren. Mormor och morfar gick upp på toppen och kom ner igen efter fem timmar.
Sen cyklade vi också och suportades  av Fredriks bror så öronen trillade av.

Nu i helgen körde vi dom sista MTB tävlingarna för året som gick i Stockholm. Hemmatävlingen Hammarbyhill och XC cup avslutningen. Vi körde dubbelseger båda dagarna. Nu väntar rast, vila och hjulbygge innan CX säsongen börjar.

Spännande sprint.

Coach Martin

Fikabulle

Topp gänget

Post Långlopps SM, Bockstensturen, Lisebergsbesök och Kräftfiske

Jag fick varken chansen att köra om den svenska tröjan i marathon eller om en andra plats i långloppscupen. Min vänstra höft har länge tyckt att långa lopp med mycket grusvägsmalande i kombination med långa bilresor varit tröttsamt. En bit in i SM fick den tvärnog. Först blev jag trött och fick släppa ledarduon. När jag slog av på farten började smärtan komma och den stannade längre än vanligt.

Veckan som gick har jag ägnat åt att återfå normal rörlighet, alltså att kunna gå utan att det hugger till. Tycker jag jobbat på bra, till både min höfts och Fredriks örons fördel..

I lördags langade jag åt mina föräldrar och diverse andra åkare på Bockstensturen. Hejjade/ tog dåliga kort på CRT:s åkare också. Fredrik och Dennis Wahlqvist ledde vid första kontrollen. Kul att se även om fler åkare sedan kom i fatt. Vid sista kontrollen där jag stod hade en klunga på fem man bildats. Fredrik missade spurten men kom ändå fyra och Lars femma.

Mina föräldrar stannade kvar i Göteborg och i går stapplade de runt på Liseberg med mig och Fredrik, som också var aningen trött. Pappa hade Balder att bocka av på sin lista. Sedan gjorde jag upp med förra årets skräckkarusell. En gunga som svängar fram och tillbaka, i högsta läget är man över 90 grader från marken. Det hade varit kul och trivsamt om man inte sitter fast så dåligt. En arm över magen. Man behöver inte direkt lida av tvångstankar för att varje gång gungan svänger se framför sig att armen lossnar. Fredrik gjorde oss sällskap bara för att höra mina dödsskrik. Alla ska vi roa oss..
För att få möjlighet att hävda oss i tävlingar spelade vi Kasta Sill. Pappa och Fredrik vann med elva, mamma fick i nio. Jag var överlägset sämst och prickade i tre..
Vi noterade också att precis ALLA gick omkring med minst tre vinster från chokladhjulen. Vi spelade och spelade, men ingen vinst. Sista gången gillt fungerar sällan. Men igår vann mamma och pappa enorma mängder Schweizernöt på sista rundan. Billigt kilopris..

Laddade innan start.

Vääänta vänta. Hädan efter ska jag cykla snabbt som blixten så langarna slipper vänta..

Suddig Fredrik i delad ledning.

Syskonen Edin. Martin cyklade hel loppet och Catharina tre milaren.

Bleckurs bjöd på tårta efter loppet. 

Söndagen började med att vi hämtade 30 kilo kött från en ekologisk gård. Med enorma höbalar. Dessa och traktorn var det häftigaste.

Nöjda efteråt.

Sillkastning.

Veckan efter Vasan hälsade jag på mormor och morfar. Morfar har byggt en kolmila som snart är färdig kolad.

Rekreation vid Dammsjön.

Uppgörelse om vem som ska bli Maja.

Det har fiskats kräftor också. Och lekts med labrador.

Kusiner och jättekräftan.

/ Angelica

Cykelvasan och downhill

Så, då var Cykelvasan over and done. Det gick inte så dåligt för mig egentligen om jag tittar på tiden och tänker på att banan bitvis var blöt och tungt. Men jag fick hela tiden släppa klungor och krigade mig upp för backarna. Det fanns inget att trycka till med.

Jag och övriga i CRT hade en väldigt bra service med lagning och allt. Tack för det alla inblandade! Pappa och Erika åkte runt med mina hjul lite överallt och hejade frenetiskt.

Så, över till det viktiga. I söndags gjorde jag, Erika och Emmy premiär på downhillcykel. Vi åkte till Järvsö och hade kul. Emmy tappade sitt liftkort i första eller andra liftåket. Lite senare på dagen ramlade hon ner från liften. Erika som satt bredvid hade problem med att få fast sin cykel och råkade puffa till henne. Tur nog hade liften inte åkt så långt och Emmy landade graciöst i buskarna. I övrigt gick allt bra.
Vi åkte de blåa lederna, två röda och en svart. I slutet av dagen började Emmy få onda aningar över den svarta leden så vi avslutade dagen med blåa Klas Göran.

Tack Dacia för lån av Lodgyn under säsongen. Bilen har underlättat enormt för oss. I helgen gjorde vi vår sista resa i hop då bilen skulle tillbaka till kontoret. 

Årets roligaste långlopp

Ska man punktera eller av någon annan anledning inte ha med täten att göra på något lopp så är det Finmarksturen. Långloppscupens roligaste bana, dessutom i regn, gjorde min söndag lite bättre fast jag punkterade efter kanske en mil. 

Kände mig pigg i starten och blev inte trött när Emmy ökade farten i backen. Sedan åkte Ann om och jag kunde hänga på i samma klunga. Vid elljusspåret började jag släppa lite, men avståndet var inte så stort och när vi gick in på stig igen hade jag Ann två ryggar framför mig ungefär. Emmy var strax bakom så det var jämnt. Tyvärr började bakhjulet sladda mer än jag tyckte var okej. Tror jag åkte på någon sorts pyspunka. Bytte hjul och åkte resten av tävlingen med elvadelad kasset och en bakväxel för tio. 

Men det gick bra i början. Wengelin hade också punkterat och kom i fatt mig. Han drog mig till nästa klunga där tre tjejer satt. ( Felicia, Sandra Salinger och en Moratjej.) Ville komma före dessa i mål och ökade farten så fort jag kom åt på varje stig. Det lönade sig och jag åkte ifrån. I backarna fick jag dock slita med min stora kassett. Undrade i vilken backe jag skulle avlida. Den näst sista eller sista. 

Som tur var kom Therese Lindqvist ifatt mig strax innan sista backen. Studerade hennes bakhjul och så var backen slut. Tog mig i mål som fyra. Mormor tyckte att jag återhämtade mig bra och det får jag hålla med om även om det alltid är tråkigt att punktera. 

Fredrik orkade inte riktigt hänga på täten inför näst sista backen och kom sjua.

Resten av min familj åkte också. Erika gjorde tävlingspremiär och höll mamma bakom sig.. Och pappa kom före sn kompis Stefan, de har nog H 40 hårdaste kamp varje år..

Min vän Maja, gammal skidorienterare, har köpt en cykel och körde sin första tävling. Trodde hon skulle dissa sporten helt och komma i mål mer blå än brun. Men hon klarade leran bra och vill åka mer lopp. Check.

Jag var visst inte så brun nej..

Erika kom hit i onsdags och vi firade hennes födelsedag.

Rejält.

Lördagsnöjet, vänta på att Fredrik ska äta klart.

Trött syster.

Skepp och hoj.

Engelbrektsturen, konsert och Idre

Förra helgen var det Engelbrektsturen i Norberg. Vart sjukt nöjd med min prestation i slutet. Jag och Lars lyckades i vår grupp spurta snabbast av de andra och slutade Lars 6a och jag 7a.

I veckan har Jacob Grath hans bror och deras kompis Andy från Tyskland vart på besök, det har seglats, ätit glass, visats Varberg, druckits öl och vart på Miss Li konsert på Majas. Riktigt kul!

Denna helgen är det Grenserittet för CRT. Missar tyvärr det racet till föremåner för min kompis Rikard Lindén som gifter sig med sin Pia i Idre. Inte värt och missa.

Var uppe och sprang på Idre fjäll med min vän Per Frykholm och kollat på Rullskidtävling.

Förra veckan var vi i Åre. Lyckades vurpa o skada armbågen. Rehab på det men det kommer nog bli bra.

Fredrik

Ett bra SM

Det här med att åka SM gick ju bra. Det var länge sedan jag gjorde ett bra XC SM, så det kanske var dags. Som Fredrik skrev kom jag trea på cross countryt. Lång länge fyra, parkerade i en backe och avståndet till Åsa växte. På sista varvet började jag plocka in. Sören, Åke, mamma och pappa sprang runt i skogen och skrek att jag skulle åka fortare. Så då gjorde jag det. Trodde dock inte att jag skulle komma ifatt men det gjorde jag. Det var en fin medalj även om det saknades två namn på startlinjen.

Tyvärr punkterade Fredrik, riktigt tråkigt. (Min första reaktion var dock lättnad då jag utgick från att han craschat när han inte kom med gruppen han åkt med första varvet.)

Sprinten gick också bra. Missade bronset efter att ha tagit sista kurvan dåligt i kombination med att Ann var starkare än mig. (Hon skulle ha tagit sig om tidigare om hon inte råkat dra ur pedalen på den andra raksträckan.)

Idag ska jag tvätta min dammiga cykel och se hur lagren mår. Det var sol hela veckan. Vilket resulterade i en snustorr grusplan som delade med sig i kastvindarna som var. Tack till Södertälje CK som ordnade ett bra SM. Banan var kul efter de förutsättningar som fanns, åker man tillräckligt fort är alla banor tekniska och jobbiga.

Tack också till far och mor Bleckur, Erikssons, Söderqvists, 208 och mina egna föräldrar som langat, hjälpt till och sprungit några mindre intervallpass i skogen när vi cyklat för att heja.

Foton tagna av Per Kumlin

Stafettlaget med Ludde, Per och Lars tog hem stafetten efter att Lars vände in och ut på sina lungor under sista sträckan. Kanske veckans mest spännande lopp. Mitt lag med Martin och Stefan kom runt sjätteplats.

Bilderna från prisutdelningen efter XC:t och sprintstarten är tagna av Thomas Rissveds och lånade från Jenny Rissveds hemsida. 

Efter en vilodag i Stockholm vart vi lite trötta.. Foto Lars Bleckur. 

Martin och Lars beställde den lilla varianten av revbenspjäll.

Mamma på restaurangen. 

Mr Fredrik.

137:ans ölhak med 500 sorters öl. Vi han dock inte med alla.

Lunchtime med primuskök.

Fredrik ställde sig skeptisk till pizzan han beställde.

Jag var desto nöjdare med min glass.

Det krävdes två man och tre åskådare för att få upp spikarna som fäste tältet. 

På vägen hem tog jag en fika och passade på att studera långtradarutbudet. 

/ Angelica