- Man ställer inte cyklarna helt obekymrat utanför ett fik för att låta dom stå obevakade en kvart, medan fikat intas utan nervösa tankar och spring för att kolla om cyklarna är kvar.
- Det som verkligen inte händer är att mormor och morfar dyker upp från vägkanten och vinkar när man är ute och tränar.
I lördags cyklade jag distans. Jag var i vanlig ordning riktigt trött från start. Fyra timmar senare när jag släpat mig innanför dörren var jag ännu tröttare. Hasade ner på hallgolvet. Det krävs faktiskt lite styrka för att få av sig vintercykelskor. När jag började frysa var jag tvungen att ställa mig i duschen. Där hade jag blivit kvar om kroppen inte började skrika efter mat. Hamnade sedan i sängen, men där fick jag inte heller vara länge då jag blev hungrig. Igen. Det trots en dubbelfika i Torsång. Tyckte synd om mig själv som fick lov att cykla till Ica för att handla mat. Rea på glass så var det värt den turen. Nu såhär på måndagsmorgonen har jag vaknat till liv igen och ska träffa en gammal kompis från skidgymnasiet för att träna i Dommartornsbacken.
Dags att börja bli snabb och ognällig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar