fredag 27 september 2013

Rullskidsintervaller

Igår ville jag tydligen kolla om armarna och bålen visste att de levde. Jag gjorde något som inte varit vanligt förekommande i min vardag sedan skidgymtiden. Rullskidsintervaller. Hade läst på IK Sterns hemsida att de kör gemensamma pass på torsdagar.
Då jag inte åkt rullskidor på länge såg jag framför mig samma scenario som utspelade sig på IK Jarls elljuspår en höstkväll för länge sedan.
Jag var kanske tio år och gjorde premiär på klubbens barmarksträning. Passet hade säkert blivit jättebra. Om jag varit fem år äldre eller en supertalang. Jag hängde med gruppen bra så länge jag gav allt. Och det var väl okej. Sedan ökade alla plötsligt farten och eftersom jag varken var fem år äldre eller en supertalang blev jag skapligt avhängd. Min maxfart var tydligen deras uppvärmningsfart..

Så tänkte jag att det skulle bli i går. Ett gäng vältränade Vasaloppsveteraner med tävlingshjul som emellanåt skulle få vänta på någon envis tjej som trodde att gamla meriter sitter i.
Nu gick det hela bra. Ik Sternarna var visserligen både vältränade och starka. Men jag hängde med och så länge ( vilket aldrig kan bli länge i Göteborg) det lutade uppför var jag långt ifrån sist. Ett kul pass som känns i armar och höftböjare idag. 

Hoppas bota det hela med fikabröd på Erikas jobb. Hälsar på i Oslo i helgen och har blivit lovad både fika och hela Holmenkollen på cykel.

/ Angelica 

Rätt syster, fel berg.

söndag 22 september 2013

Sen sist

Goddag goddag. Här härjar livet härjar på som vanligt. Jag har gjort både nya och gamla saker, Fredrik bara gamla.
För några veckor sedan seglade vi med Marcus Nyström. Det gick ungefär till så att jag skötte rodret och med jämna mellanrum i panik frågade hur jag skulle göra nu när båten låg på högkant. Proffseglarna satt avslappnat och diskuterade något och verkade inte förstå att situationen kanske var lite farlig. (I allafall för mig..)

Förra veckan åkte vi världscupen i Norge. Våra familjer var där och hejjade, det blev en riktigt kul helg. Farmor och farfar fick eskorteras ner från fjället av tävlingsledaren. Mormor och morfar gick upp på toppen och kom ner igen efter fem timmar.
Sen cyklade vi också och suportades  av Fredriks bror så öronen trillade av.

Nu i helgen körde vi dom sista MTB tävlingarna för året som gick i Stockholm. Hemmatävlingen Hammarbyhill och XC cup avslutningen. Vi körde dubbelseger båda dagarna. Nu väntar rast, vila och hjulbygge innan CX säsongen börjar.

Spännande sprint.

Coach Martin

Fikabulle

Topp gänget

måndag 2 september 2013

Post Långlopps SM, Bockstensturen, Lisebergsbesök och Kräftfiske

Jag fick varken chansen att köra om den svenska tröjan i marathon eller om en andra plats i långloppscupen. Min vänstra höft har länge tyckt att långa lopp med mycket grusvägsmalande i kombination med långa bilresor varit tröttsamt. En bit in i SM fick den tvärnog. Först blev jag trött och fick släppa ledarduon. När jag slog av på farten började smärtan komma och den stannade längre än vanligt.

Veckan som gick har jag ägnat åt att återfå normal rörlighet, alltså att kunna gå utan att det hugger till. Tycker jag jobbat på bra, till både min höfts och Fredriks örons fördel..

I lördags langade jag åt mina föräldrar och diverse andra åkare på Bockstensturen. Hejjade/ tog dåliga kort på CRT:s åkare också. Fredrik och Dennis Wahlqvist ledde vid första kontrollen. Kul att se även om fler åkare sedan kom i fatt. Vid sista kontrollen där jag stod hade en klunga på fem man bildats. Fredrik missade spurten men kom ändå fyra och Lars femma.

Mina föräldrar stannade kvar i Göteborg och i går stapplade de runt på Liseberg med mig och Fredrik, som också var aningen trött. Pappa hade Balder att bocka av på sin lista. Sedan gjorde jag upp med förra årets skräckkarusell. En gunga som svängar fram och tillbaka, i högsta läget är man över 90 grader från marken. Det hade varit kul och trivsamt om man inte sitter fast så dåligt. En arm över magen. Man behöver inte direkt lida av tvångstankar för att varje gång gungan svänger se framför sig att armen lossnar. Fredrik gjorde oss sällskap bara för att höra mina dödsskrik. Alla ska vi roa oss..
För att få möjlighet att hävda oss i tävlingar spelade vi Kasta Sill. Pappa och Fredrik vann med elva, mamma fick i nio. Jag var överlägset sämst och prickade i tre..
Vi noterade också att precis ALLA gick omkring med minst tre vinster från chokladhjulen. Vi spelade och spelade, men ingen vinst. Sista gången gillt fungerar sällan. Men igår vann mamma och pappa enorma mängder Schweizernöt på sista rundan. Billigt kilopris..

Laddade innan start.

Vääänta vänta. Hädan efter ska jag cykla snabbt som blixten så langarna slipper vänta..

Suddig Fredrik i delad ledning.

Syskonen Edin. Martin cyklade hel loppet och Catharina tre milaren.

Bleckurs bjöd på tårta efter loppet. 

Söndagen började med att vi hämtade 30 kilo kött från en ekologisk gård. Med enorma höbalar. Dessa och traktorn var det häftigaste.

Nöjda efteråt.

Sillkastning.





Veckan efter Vasan hälsade jag på mormor och morfar. Morfar har byggt en kolmila som snart är färdig kolad.


Rekreation vid Dammsjön.

Uppgörelse om vem som ska bli Maja.
Det har fiskats kräftor också. Och lekts med labrador.

Kusiner och jättekräftan.

/ Angelica