Rullskidsintervaller

Igår ville jag tydligen kolla om armarna och bålen visste att de levde. Jag gjorde något som inte varit vanligt förekommande i min vardag sedan skidgymtiden. Rullskidsintervaller. Hade läst på IK Sterns hemsida att de kör gemensamma pass på torsdagar.

Då jag inte åkt rullskidor på länge såg jag framför mig samma scenario som utspelade sig på IK Jarls elljuspår en höstkväll för länge sedan.

Jag var kanske tio år och gjorde premiär på klubbens barmarksträning. Passet hade säkert blivit jättebra. Om jag varit fem år äldre eller en supertalang. Jag hängde med gruppen bra så länge jag gav allt. Och det var väl okej. Sedan ökade alla plötsligt farten och eftersom jag varken var fem år äldre eller en supertalang blev jag skapligt avhängd. Min maxfart var tydligen deras uppvärmningsfart..

Så tänkte jag att det skulle bli i går. Ett gäng vältränade Vasaloppsveteraner med tävlingshjul som emellanåt skulle få vänta på någon envis tjej som trodde att gamla meriter sitter i.

Nu gick det hela bra. Ik Sternarna var visserligen både vältränade och starka. Men jag hängde med och så länge ( vilket aldrig kan bli länge i Göteborg) det lutade uppför var jag långt ifrån sist. Ett kul pass som känns i armar och höftböjare idag. 

Hoppas bota det hela med fikabröd på Erikas jobb. Hälsar på i Oslo i helgen och har blivit lovad både fika och hela Holmenkollen på cykel.

/ Angelica 

Rätt syster, fel berg.