Emmy kollar på kartan: Jag tror vi är här. Här är kraftledningen och jag känner igen den stigen där från tävlingen. Vi måste ha åkt så och så.
Jag tittar på kartan och verkligheten medan Emmy fortsätter resonera. Eftersom jag inte har en aning om vare sig det ena eller det andra håller jag med på ett övertygande sätt, som att jag faktiskt har koll.
Vi åker en bit till. Tar fram kartan igen. Jag tar en titt och säger att här måste vi vara. Emmy tar kartan igen och börjar mäta avstånd och höjdkurvor
Emmy: Vi är här och har åkt så, det är den vägen. Fast det ska vara en sjö här då. Vi kanske har kartan upp och ner.
Nivån blev inte högre. Vi räddades av en vandringsled. Som till våran glädje tog oss på söndagens tävlingsbana, som var målet att följa från början.
Det är faktiskt svårt att orientera när verkligheten inte stämmer med kartan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar