Fredrik och Angelica: Dikesbesiktning och Jamaicas lagkänsla

Efter förra helgens tävling, Grenserittet, var jag sur för att jag förlorade spurten om tredjeplatsen mot norska Hanne Trönnes. Jag hade pigga ben och får väl ändå vara nöjd med en fjärde plats. Men jag var revanchsugen till gårdagens Cykelvasa.
Vet inte om det var mitt eget fel eller om jag blev utprejad. Men i startbacken skulle jag ta mig förbi en kille på vänster sida för att komma in på Jenny Stenerhag och Emmys hjul ( tror de var de tjejer som låg just framför) Poff så flög jag över styret ner i diket. Upp och skruva tillbaka styrstammen. Sen var ju det loppet kört. Kom upp på cykeln och adrenalinåkte tills benen blev trötta och jag fick lugna mig lite. Körde lite osmart men bet ändå i trots att jag låg långt efter och fick inte psykbryt försen med tre mil kvar. Som tur var kom Kajsa Snihs ifatt och jag skärpte till mig. Vi hade sällskap in i mål där hon vann spurten. Hanne Trönnes, som jag hade sällskap med förra helgen, var med i spurten om en andra,tredje, fjärde och femteplats. Man ska ju inte tänka så, men om inte om fanns och så vidare.
Så resultatet av gårdagens Vasa är att jag är ännu surare och mer revanchsugen till marathon SM om en vecka.
Aggression kommer man ju som bekant långt på..

Lars tog en andra plats och Isak och Stefan körde bra vilket var kul. Tack till alla som langade åt oss i Cykloteket, fungerade jättebra. Tack till Team Fysiq som fanns på plats och knäckte rygg och höfter dagen innan start.
Fredrik har tyvärr fortfarande ont i huvudet och kunde inte tävla.

Så en till grej. Usain Bolt är ju bra på att springa fort och säkert massa andra saker. Men lagkänsla kanske han får jobba lite med. När Jamaica vann stafetten på 100 x 4 igår sprang han och Blake runt och var glada över rekord och allt. De andra två lagmedlemmarna kom smygandes lite efteråt när Bolt och Blake hyllats klart..